English Romantic Painter, 1775-1802 English painter, draughtsman and printmaker. With his rival, J. M. W. Turner, he extended the technical possibilities of watercolour and in doing so demonstrated that watercolours could have the visual impact and emotional range of oils. Although close in style throughout the 1790s, by 1800 Turner and Girtin were beginning to diverge: whereas the former dissolved forms to express his idea of Nature in a state of flux, the latter sought out a landscape's underlying patterns to convey his awe of Nature's permanence as well as its grandeur. Girtin's reduction of landscape to simple and monumental forms  Related Paintings of Thomas Girtin :. | Rue Saint-Denis in Paris | The White House at Chelsea | Interior of Lindisfarne Priory | Bamburgh Castle, | durham cathedral and bridge |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Job Berckheyde
Dutch Baroque Era Painter, 1630-1693
Nicolae Tonitza
(Romanian pronunciation: [nikoˈla.e toˈnit͡sa]; April 13, 1886 - February 27, 1940) was a Romanian painter, engraver, lithographer, journalist and art critic. Drawing inspiration from Post-impressionism and Expressionism, he had a major role in introducing modernist guidelines to local art. Born in Bârlad, he left his home town in 1902 in order to attend the Iaşi National School of Fine Arts, where he had among his teachers Gheorghe Popovici and Emanoil Bardasare.The following year he visited Italy together with University of Bucharest students of archeology under the direction of Grigore Tocilescu.During that period, together with some of his fellow students, Tonitza painted the walls of Grozeşti church. In 1908 he left for Munich, where he attended the Royal Academy of Fine Arts; he began publishing political cartoons in Furnica, and contributing art criticism articles to Arta Română. Tonitza spent the following three years in Paris, where he visited artists' studios, and studied famous paintings.Although the young artist's creation would initially conform to the prevalent style, his gift for colour and his personal touch would eventually lead him towards experiment.Throughout his life, he remained committed to the Munich School, hailing its innovative style over the supposedly "obscure imitators of Matisse".